Den har bestått av Gilmore Girls, alkohol och bra sällskap, musik och allmänt slappande, en oplanerad övernattning, en promenad i stormen med en väska i ena handen och en stor pommes i andra, och lite annat som inte är så viktigt.
Musik är bra. Musik är lugnande. Musik är glädje. Musik är sorg. Musik är känsla. Musik är kärlek. Musik är allt.
Vet verkligen inte (ah veravera, det här är så klyshigt) vad jag hade gjort utan musik. Vet inte vad jag skulle gjort utan vissa personer som visat mig vad musik är.
Vem vet vad jag skulle lyssnat på för skit om det inte var för en del personer. Shit ja.. Tack och lov.
Idag är det söndag. Skulle egentligen till Lene för att hon fyllde år men fick förhinder. Hm.
Ännu mer egentligen skulle jag till pappa men, jag minns inte varför, det flyttades till nästa helg.
Lite besviken, saknar mina bröder! Saknar Axel och hans underbara skratt när man gör hulken. Haha, saknar när han gör hulken! Underbara unge. Saknar Arvids blåa ögon och hans kramar, hans ständiga försök att ta lika mycket plats som Anton som alltid ska synas och höras. Saknar Anton och hans ständiga skrikande och hans så jäävla irriterande energi eller vad fan det är som gör honom så jefla störig. Men dom är bra, allihop!
Jag saknar syster. Hon fyllde år för några dagar sen. Den 24 actually. Kunde inte åka hem och hälsa på henne tyvärr. Hon fick ett grattis dock! Och när vi ses ska hon får den största kramen ever.
Nu måste jag gå för mamma gnäller som någon jefla något.
Hejhej!
Btw, jag är bessat av Milo Ventimglia. BESATT!