Onsdag

Jag tycker inte om att vara ensam. Och egentligen är jag inte ensam! Men jag känner mig ensam.. hela tiden. Hur ologiskt som helst.. men så är det.

Förövrigt är skolan underbar! Och alla söta små barn där, som jag tycker så himla mycket om, gör mig så jävulskt glad varje dag.

Imorgon (torsdag) ska jag till Lund 17-19 för att jag ska börja i någon stödgrupp för ungdomar med psykiskt sjuka föräldrar. Jo jag tackar. Roligt? Jag vet faktiskt inte, det kanske blir jätte intressant! Jag har lärt mig att inte dömma någon eller något innan jag varit där.. så är det.

På fredag ska jag fika med Emma efter skolan. Det ska bli roligt, verkligen. Henne tycker vi om!

I helgen blir det antagligen fika med Michaela, om det inte kommer jobb ivägen såklart..

Fika, fika, fika! Och jag frågar mig vad alla mina pengar tar vägen? Och varför Lucas alltid bara hittar fika/mat-kvitton i min plånka. Haha, så jävla uppenbart varför jag är pank ibland.
Påminn mig folk, för den här uppenbarelsen kommer jag ha glömt redan imorgon!

Musik:
Robet Pattinson - Allt han gjort!
Regina Spektor - The Call (och annat såklart, men den!)
Across the Universe - Allt från filmen är underbart
The Beatles - ALLTID!

Kram och puss på rumpetussen!
Nu ska jag sova, tro det eller ej <3

I will wrap you in my arms

Ooh
Standing by a broken tree
Her hands are all twisted,
She's pointing at me,
I was damned by the light comin'
Over all as she
Spoke with a voice that,
disrupted the sky.
She said,
"Walk on over, yeah
to this bit of shade,
I will wrap you in my arms"
And she said,
"Let me sign,
let me sign."

Jag mår inte bra, jag mår inte bra alls.
Det jobbigaste är att jag inte vet varför.
Kan inte sätta ord eller ens själv fatta varför.
Men bra mår jag då inte. Inte alls.
Det är väldigt frustrerande att inte veta varför.
För utan det, utan det vet jag ju inte vad jag ska göra åt det.
Jag vet inte vad som skulle trösta eller lugna eller vad jag nu behöver.
Åh. Det är så jävla svårt alltihop.. fan.

Blir det inte mer nu?

Locked-in-syndrom; Beskrivs som att vara fånge i sin kropp.
Egentligen är det ju en sjukdom som innebär att den drabbade blir helt förlamad, men att dess mentala/intellektuella hälsa är fullständigt intakt.
Diskret info kan ni få i en bok som heter Fjärilen i Glaskupan, mycket bra, självbiografi.
Men det är dock så jag känner mig just nu, som en fånge i min egen kropp..

Jag känner mig fångad överhuvudtaget. Med en klump i halsen 24/7. Ångest, stress, ja till och med andnöd ibland.
Jag känner ett starkt behov av att vara för mig själv. Ta hand om mig själv en vecka. Åka bort. Till england. Eller USA. Där jag har möjlighet att ta mig fram med språket. Det gäller ju att spara en massa. Men jag mår inte så bra just nu. Senaste veckan har varit jobbig. Jag deppar hela tiden. Visst jag vet att jag gnällt mycket förr också. Och att ni kanske inte heller köper det här; men det är verkligen inte samma tonårs/fjortis depp.
Tyck INTE synd om mig eller skratta vad ni nu gör. Jag behöver faktiskt bara skriva av mig.

Men. Kram.

Kaos

Jag är bannemig besatt av Robert Pattinson. Pinsamt men sant. Besatt!

Läser twilight som en galning, inne på andra rundan. Den är obeskrivlig. Underbar. Mest för att hålla mig sysselsatt tills jag får tvåan. Den är på väg. Men det verkar ta ett tag..

Skolan är fullpackad med läxor och prov redan. Stressar oss alla något enormt.

Jag är olycklig. Faktiskt. Min pojkvänslöshet (heh) börjar påverka mig rejält. Väldigt frusterande!

Och vad är det med hälsokällan i bergslagen? Det har jag funderat mycket på idag. Den där frasen i reklamen.. den fortsätter spelas upp i huvudet på mig "Det är något speciellt med hälsokällan i bergslagen" eller vad dom nu säger.
En riktig i-lands grej skulle man kunna kalla det. En extrem onödig grej att fundera på. Men här är jag, tänker på det igen. Jisses.

Jag är väldigt rastlös. Det kliar i fingrarna.

Och snart åker jag. Lämnar svealand. För här kan jag helt ärligt inte stanna mycket längre utan att fullständig tappa fattningen. Jag börjar få konstiga klaustrofobiska känslor vart jag än befinner mig. Jag vet inte varför. Men jag ska ringa morbrob i London och prata med honom om att hälsa på. För jag börjar få panik. Måste ut i världen. Hatar Sverige måste jag säga. Ingenting frestande här. Jag är trött på det. Måste bortbortbort.
Fast Sverige kan vara bra. Ibland. Så nä jag hatar det inte. Men jag är mäkta jävla trött på det. Ursäkta språket.

Ha en underbar kväll. Det ska jag ha med min kära Elin. Kram.

2009 måste bara bli bättre

Januari, februari, mars, april
Jag minns egentligen inte den här månaden. Jag vet att jag vantrivdes något kolosalt i min klass och att jag funderade på att hoppa av gymnasiet (yes sire). Men icke. Jag var mest skoltrött just då. Och det var en gnälligtid.
I slutet av april började längtan och peppe inför siesta! Man började planerade packningen alltför tidigt helt enkelt..

Maj
Maj är tomt fram till den 28 kanske. Man skulle packa, fixa mobilen med underbar musik. Den 29 bar det av, men först skulle man ta en snabbis till DK med Alice för att införskaffa det oh-så-nödvändiga ajabaja-förrådet. Förjävlig bilresa till Hässleholm och sen var det dags. Festivalen var helt sjukt kul. Förutom vissa små detaljer.

Juni
Någon vecka i skolan och sen vart det lov! Sen var det Hultsfreds tur att förgylla min dag. Endast ett dygn för att se ett band som ställde in i sista stund. Dygnet var ändå helt sjukt kul. Umgicks med en del gamla backabarn och en hög norrlänningar. Vissa saker var mindre trevliga än andra, haha.
Sen åkte man hem för att packa om väskor och åka på Musikläger i Jönköping en vecka.

Juli
Musiklägret gick över i juli, och som alla andra år var det så jävla bra! Massa underbar musik som föralltid kommer förknippas med sommaren 2008 och denna underbara vecka.
I juli var det även Båstad med Linn och brasseveckan varje kväll! Trevlig stämning, helt sjuka kvällar. En flört som man skulle göra allt för att glömma men som man antagligen kommer minnas i all evighet. Förövrigt bestod båstad av långa cykelturer längsmed kusten, upptäckter av egna små badställen och härligt folk.

Augusti
Skolan börjar igen. Malmöfestivalen är också på gång. Malmöfestivalen är underbar även iår och trots krossade tår, sår och blåmärken överallt. Bra musik förövrigt. Bästa festivalkvällen var den med Meriam och Jessica, vi drack och sprang nog över alla Malmösgator, och kom inte hem förrän vid två. Dagen efter var det skola, för dom. Bästa kvällen dock.
Skolan var en helt annan sak nu. Klassen var plötsligt underbar..
Elin födelsedag också!

September
Klassen fortsatte vara bra. Jag tror vi åkte på en klassutflykt som resulterade i mycket mys!
Läxor. Man blev skoltrött direkt och längtade till höstlovet.

Oktober
Födelsedag med mycket mys och trevlig överraskning! Höstlov! Minns inte mycket från det..? Var gjorde jag?

November
En enda lång väntan på jullov, mycket stora prov och projektarbeten..

December
Jag klippte lugg. Jag var på Petri spex för andra året. Jag flög till Sthlm och hälsade på släkten, underbart. Kom hem, chillade med folk. Julafton, halvt med mamma, halvt med moster, mysigt. Sen stack mamma till Småland och jag låg mest hemma och sov. Hade inte ork till något annat, deppade en del. Mamma kom hem på nyårsaftons-eftermiddagen och vi gick rakavägen till Linn där jag spenderade min nyårsafton. Saker och ting kunde ha varit bättre, men jag är nöjd.

Det var mitt år.
Vi kan bara hoppas att 2009 blir bättre. Vilket jag garanterar mig själv iallafall!