Blir det inte mer nu?

Locked-in-syndrom; Beskrivs som att vara fånge i sin kropp.
Egentligen är det ju en sjukdom som innebär att den drabbade blir helt förlamad, men att dess mentala/intellektuella hälsa är fullständigt intakt.
Diskret info kan ni få i en bok som heter Fjärilen i Glaskupan, mycket bra, självbiografi.
Men det är dock så jag känner mig just nu, som en fånge i min egen kropp..

Jag känner mig fångad överhuvudtaget. Med en klump i halsen 24/7. Ångest, stress, ja till och med andnöd ibland.
Jag känner ett starkt behov av att vara för mig själv. Ta hand om mig själv en vecka. Åka bort. Till england. Eller USA. Där jag har möjlighet att ta mig fram med språket. Det gäller ju att spara en massa. Men jag mår inte så bra just nu. Senaste veckan har varit jobbig. Jag deppar hela tiden. Visst jag vet att jag gnällt mycket förr också. Och att ni kanske inte heller köper det här; men det är verkligen inte samma tonårs/fjortis depp.
Tyck INTE synd om mig eller skratta vad ni nu gör. Jag behöver faktiskt bara skriva av mig.

Men. Kram.