Jag är för fan bara ett skal.
Har börjat märka hur mycket jag typ, är falsk. Inte falsk. Jag är bara låtsas-glad. Jag skrattar, jag skojar, jag ler etc - när jag är bland folk. Kvittar vem av alla människor jag känner. Jag är "glad" hela tiden. Men när jag går ensam, ler jag inte alls? T.om killen bakom disken i matsalen kommenterade det häromdagen, "Du, du ler aldrig!", jag bara; det gör jag väl visst? "Nej aldrig!".
Fuck you, låt mig.
Jag har inte gjort något jäätte fel, men ändå. Känner mig som en falsk subba.