I'll wait here forever just to, to see you smile

Seg helg. Legat hemma dag efter dag.
Och jag är ändå frisk!

Jag har slutat äta?
Konstigt. Fast ja, kanske lite överdrivet att säga slutat.
Jag äter ju, men bara inte mycket.
På en vecka har jag väl ätit vad jag brukar/brukade äta på två dagar kanske.
Eller så känns det bara så. Hum, jag vet inte.

Jag ska till siesta iaf. Det ska bli kul. Jag ser så mycket fram emot det.
En massa mysigt folk ska dit. Trevligt trevligt.

Jag saknar min käre Lukas. Galet mycket vad jag saknar honom.
Pga trasig mobil och så så har jag inte hans nr kvar och jag vet inte hur jag ska få tag på det.
Lite panik. Måste träffa, måstemåste träffa! Älskadeälskade.
Och Veronika också, såklart. Men det är ju en annan sak med Lukas.
Han har liksom känt mig hela mitt liv. Har alltid betytt mer än någon annan.
Känns dock lite konstigt att säga så och samtidigt veta att vi faktiskt inte Känner varandra.
Jag vet inte hur han ser ut när han är riktigt arg. Jag har inte sett honom gråta. Jag vet inte hur han träffade sin flickvän eller hur länge dom varit tillsammans. Jag vet inte vad han tycker och tänker om ditten och datten. Jag vet inte hur han mår om han säger att han mår bra, jag kan inte läsa honom. Och samma fast från hans håll, mot mig. Jag tror iaf inte han kan läsa mig.
Jag saknar honom iallafall.
Måste träffa, måstemåste träffa.

Mamma är lite konstig. Jag vet inte vad det är. Jag vet vad jag hoppas att det inte är.
Jag tror inte det är det heller. Men ändå. Hon beter sig konstigt.
Vilar hela tiden, kort stubin etc. Jaja, det är säkert ingen fara.

Dansen är underbar. Frihet som aldrig förr. Nu när kerografin börjar sitta så är det ännu roligare. Och jag kan äntligen freezen. Jag kan den helt och hållet. Så jävla glad.
26 april ska vi dansa på stortorget heh. Pinsamt. Men så jävla kul!

Jaja, det får räcka. Heh.
Ha det bra.

(With me - Sum 41)