She'll burn our horizons, make no mistake

Hejhejhej.

Så jag uppdaterar for once. Jag har inte känt någon längtan efter att få skriva av mig på senaste tiden. Crazy isn't it?! Eh.

Deppinlägg? Hahahaha, näää. Det här är tankar. Ni kan hoppa den här delen av inlägget, det är upp till er!

Håller jag på att försvinna? Är jag fortfarande jag? Den jag var förut, den som jag själv gillade? Är jag nu bara någon jag står ut med för att jag måste? Någon ni står ut med för att ni måste?
Om jag har förändrats, om jag inte längre är rolig att umgås med, eller om jag bara är sjukt jobbig och irriterande så förlåt!
Jag känner att jag har förändrats. Förändrats till någon som jag inte gillar. Önskar att jag var den samma som förut. Eller åtminstone påminde om henne.
Jag känner mig själv irriterande, ovälkommen, oönskad, störig, jobbig, påträngande, dum i huvudet etc.
Tankar som sagt.

Kom nyss hem från ett möte med en beroendeexpert. Jepp, beorende.
Varför? Well mamma anser att jag är väldigt beroende av datorn och att det måste få ett slut, blablabla.
Jag vet att det är sant men vafan, det är jobbigare att höra det från henne varje dag än att höra det från en person som faktiskt vet vad han pratar om.
Mötet tog 2 timmar. Under den tiden kom i fram till en massa saker. Självklart att jag är beroende.
Men också varför. När han sa att vissa blev beroende för att dom hittade ett sätt att fly från sina känslor och problem kände jag mig så jääävla träffad.
När han sa att han sen trodde det var så det var för mig så kunde jag inte göra annat än att hålla med.
Jag mår fan inte bra. Och jag sitter här och stirrar på en skärm oavsett om det är kul eller inte eller om jag överhuvudtaget gör något så sitter jag här och klickar runt på olika knappar för att slippa tänka på det som gör ont.
Sucks.

Menmen, jag vet inte. Från och med nu så har jag iaf regler;
Läxor och annat prioriteras framför dator/tv.
Totalt tre timmar dator/tv om dagen max.

Det sistnämnda betyder att jag är inne i tre timmar, separat eller på rad, om dagen och att det är då ni kan få tag på mig här.
Annars kan ni alltid ringa eller smsa.
Men snälla, överge mig inte bara för att jag inte är lika lättillgänglig! Är skit rädd att vissa av er ska göra det. Alltså riktigt rädd. Jag är skit rädd att folk inte kommer vilja lägga pengar på att få tag i mig och därför sluta kontakta mig. Och att jag då kommer sluta upp här hemma. Ensam. För att folk inte bryr sig om mig. Lol. Men ärligt!
Snälla lämna mig inte.

På onsdag ska jag till Åkarp, omgomg, och hälsa på. Glad för det, för jag saknar dom faktiskt. Samtidigt nervös. Menmen.

Dagen har annars varit lagom okej.
Mått illa dock, vilket inte är bästa känslan!
Nu ska jag plugga en massa. Gigantiskt svenskaprov på onsdag och gigantiskt spanskprov på torsdag. Funnyfunnyfunny!