Onsdag

Jag förstår inte hur man kan vara så otroligt, omöjligt, underbart glad en dag, och vara så, rakt åt andra hållet, nedstämd dagen efter?
Jag förstår det verkligen inte. Och vad händer då det händer?
Jo man blir ännu mer nedstämd eftersom skillnaden är så förjävla påtaglig. Förändringen i ens humör är så jävla tydlig, för en själv, att man bara dras ännu längre in i mörkret som redan sluter sig kring en. Och man kan inte längre se ljuset, se varför man var så glad för alltför få timmar sen för att olyckan ska vara ologisk.
Det dåliga humöret hade varit förståeligt ifall, tex, något dåligt hänt under dagen. Men om inget hänt? Om allt varit precis som innan och under den glada dagen, varför - HUR - kan man bara ändra sig! Logiken i min hjärna är så käpprätt åt helvete. Och det gör mig frustrerad.

Varför kan jag inte bara låta mig själv må bra längre en 24 timmar? Måste jag vara så jävla helvetes schizo?


Robert Pattinsons musik är otroligt bra att lyssna på nu, eller inte.
Den är så jävla rå, så otroligt smärtsam, så perfekt för att matcha mitt nuvarande humör att det inte hjälper, det stjälper mig bara ännu mer.
Men den är så jävla bra, förlåt, men den är så jävla bra. Det är verkligen bra musik.


Jag ska plugga nu.